VÅGA VÄLJA LIVET!

VÅGA VÄLJA LIVET!

Lasarkraft-wp

Vårt jordeliv bjuder på glädje samt sorg. Är liksom fördelat så. Lika för alla. Ingen kommer undan. Sorger vi möter är dock inte lika behaglig som glädjen. Sorg kan vara individuellt och vi hanterar den utefter vår kapacitet samt tidigare bagage. All vi har ju en ryggsäck med erfarenheter. Då sorg drabbar oss på olika vis, så bryts vi ner i ert mörker. Vilken sorg de än är. Vi väljer där, att stanna kvar i den känslan eller jobba oss sakta tillbaka . Vi har alla ett eget val där. Offer eller inte. Man kan aldrig på sikt, skylla händelser på hur illa vi mår. Vi har alla ett eget ansvar att må bättre .

Jag förlorade tidigt min mor hastigt av sjukdom. Trodde jag aldrig skulle kunna leva vidare utan henne. Nån omedveten kraft fanns. En kraft jag inte trodde jag hade. Min far träffade snart en ny kärlek och han levde upp igen. Jag hade kommit till den fasen att de var fantastiskt. Jag lever inte hans liv och för mej var de skönt att han reste sej och fortsatte leva. Att han valde livet och inte fastna. Livet går vidare och vi ansvarar för våra levnadsdagar vi har kvar. Jag var glad för hans skull. Mammas sorg fanns men med ett realistiskt tänk. Snart ändrade sej saken och pappas nya kärlek visade sin svartsjuka. Hon jobbade på bra och pappa gled sakta från mej å familjen. Konflikter uppstod och jag slet som en varg för sitt byte, för att få honom åter, till vår fina relation vi hade. Världens bästa pappa.

Jag fick hårdjobba med mej själv för att hålla ihop. Letade information för att kunna förstå. En viktig sak för att kunna komma vidare. Efter fem år kom jag ur sorgen och kunde förlåta och acceptera. Respekt för mej själv samt min familj. Förstod pappas bagage och kunde släpp taget. Jag gjorde ett val. En tid efter blev min lillasyster svårt sjuk och avled efter en tid. Jag stod då ensam kvar och visste att jag snart var utan kärnfamilj.

Erfarenheten av tidigare förluster hade stärkt mej. Jag visste jag skulle fixa även det. Man hade fått styrka av allt, för att återigen möta sorg. Absolut inte enkelt men jag kunde sortera och göra ett val. Ett val för att jag skulle leva vidare.

Med detta vill jag ge en hint till er som fastnar. Våga prata och sätta ord. Sätt er själva i fokus. Ge er rätten att våga välja livet. Det ansvaret har vi mot oss själva. Jag började skriva och det hjälpte mej oerhört. Har idag blivit fyra böcker. Mina fria ord om smärta rensa mitt trasiga hjärta, gav på nåt vis läkning. Runt mej dessa år hade jag min missbrukande bror vid min sida nu och då. Det tydliga valet han gjort i sitt liv då sorgen greppet han, gav kraft att våga sörja. Jag ville bli hel. Jag ville fortsätta leva. Idag. Just nu, har jag alla dessa sorger med mej i min vardag. Man lär sej leva med allt vid sin sida. Alla ni: Våga välj rätt. Våga leva.