TIPS FÖR ATT BLI MER BESTÄMD

Kraftfulla-tankar

Med skruvmejseln i handen letar jag luckor, svagheter i försvaret där jag kan sätta in nådastöten. Den försvarar sig väl. Glider undan rullar runt och visar upp en ny sida i sitt, till synes, ogenomträngliga hölje.

Ett gäng såna här skulle förmodligen driva ett gäng som jag till en kollektiv harakiri om blodsockernivån bara var tillräckligt låg. Känns som en fullständigt logisk slutsats med tanke på att den lille jäveln med stor sannolikhet är förpackad i den del av världen där ovan nämnda självmordsmetod är sprungen.

Kampen går vidare och tanken på att kalla in kavalleriet susar förbi. Kavalleriet består för tillfället av en kvällstrött hustru som fullständigt okoncentrerad skulle besegra fienden på max tre sekunder. Rätt ofta utnyttjar jag den livlinan, det ska jag något ovilligt erkänna, men den här gången ger jag mig inte.

Det har mer än en gång slutat med en massaker. När de första små puffarna av irritation lägger sig som en hinna mot det rationella tänkandet tar det inte lång tid innan tålamod är namnet på en vilt forsande fjällbäck. Då låter jag besinningslöst skruvmejseln förvandla den lilla godbiten till ett oätligt kadaver av staniolpapper och choklad. Men inte idag. Idag växer den banala kampen till något mer. Idag förvandlas det till en principsak. Idag tänker inte en fullvuxen man på dryga fyrtioett, trots sina förlamade fingrar, förlora kampen mot ett litet påskgodis. Idag är den här mannen en fyr.

Två slagskepp hade varit till sjöss på manöver i hårt väder i flera dagar. Sikten var dålig med spridd dimma och fartygschefen befann sig på kommandobryggan för att hålla ett öga på alla aktiviteter. Kort efter mörkrets inbrott anmälde utkiken till kommandobryggan:
”Ljus förut.”
”Ligger det stilla eller rör det sig?” ropade fartygschefen.
”Stilla, kommendörkapten”, svarade utkiken vilket innebar att de befann sig på kollisionskurs med det andra fartyget.
”Signalera då till det där fartyget att vi befinner oss på kollisionskurs och att de ska lägga om kursen tjugo grader”, beordrade fartygschefen.

”Det är ni som bör lägga om kursen tjugo grader”, kom det till svar.
”Jag är kommendörkapten. Lägg om kursen.”
”Jag är sjöman av andra graden. Det är bäst att ni lägger om kursen tjugo grader.”
Nu var fartygschefen rasande. Han röt:
”Signalera att jag är ett slagskepp! Lägg om kursen tjugo grader!”
Till svar signalerades kort:
”Jag är en fyr.”

Till slut lyckas jag pilla upp en kant och snart är kampen över. Diaboliskt leende iakttar jag den besegrade och känner snålvattnet sippra ut ur mungiporna. Här ska njutas och det gör jag också. I ungefär två sekunder. Så länge får jag njuta av segerns sötma innan den första tuggan avslöjar fiendens hemliga vapen.

När jag då och då träffar på den sötsliskiga smaken är det som att kastas in i en tidsmaskin. Ser framför mig en övergödd brukspatron med en fet cigarr i mungipan som får lirka in glaset med punsch mellan det tungt hängande mustascherna. Punsch hör inte hemma på tjugohundratalet. Punsch äts i choklad och dricks i små glas av människor som för länge sedan förlorat kontakten med sina smaksinnen. Det borde stiftas lagar mot förekomsten av punsch i choklad. Och om det nu nödvändigtvis ändå ska få förekomma så skulle det banne mej sitta en stor dödskalle med tydlig varningstext på. Ingen borde någonsin mer, mot sin vilja, behöva stifta bekantskap med den så försåtligt chokladgömda, vämjeliga smaken. Hästkött i lasagnen spelar inte ens i samma division.

Matchen får väl ha ansetts sluta oavgjort. Fullvuxen man på dryga fyrtiofyra fick visserligen borsta tänderna ett par gånger extra men då fick han också lite extra tid att reflektera över det där med fyren. Fyren som, i ett på gränsen till obetydligt sammanhang, gjöt mod och stärkte honom i stunden. Som puttade undan irritationen och fick honom att ta ställning

Det är viktigt med principer men inte alltid helt lätta att upprätthålla när de blir ifrågasatta. Ibland brukar jag därför tänka på historien med kommendörkaptenen och fyren. Den får mig att bli mer bestämd, mer övertygad i förvissningen om att det här kompromissar jag inte med. Att det här, hur löjligt det än må verka vara, faktiskt är viktigt för mig. Att det här är en ståndpunkt jag inte tänker vika ifrån.

Att jag just i detta ögonblick är en fyr.