TÅRARNA SLUTAR INTE, KROPPEN ORKAR INTE

TÅRARNA SLUTAR INTE, KROPPEN ORKAR INTE

Lasarkraft-wp

Vaknar av barnen vid ca 07:30. Vill bara sova mer, orkar inte gå upp, fixa frukost eller ta på mig. Kan det bero på att jag inte kunde somna igår kväll trots sömntabletter.

Kl 9:30 tar jag mig upp, fixar frukost och ser till att morgonens bestyr avklaras. Borde sätta på en tvättmaskin, men så ska den ju hängas upp och vikas ihop. Jag orkar inte idag.

Bestämmer mig för att vi åker och badar, det är ju trevligt och barnen kan ha kul i vattnet tillsammans, då börjar tjatet på att Edvard (15år) bör följa med, han vill inte. De små (6 år och 5 år) känner av irritationen och börjar därmed kivas och då är mitt tålamod slut. Edvard får stanna hemma dock utan telefon, IPad, tv-spel.

Inser att vi inte kan lämna Edvard själv över lunch så vi får stanna hemma och laga lunch innan vi åker. Barnen bråkar, jag orkar inte, vi ställer in allt och stannar hemma. Barnen blir ledsna, jag med

Resten av dagen blir det bråk kiv, tjafs och irritation jag ligger i sängen. Vill helst bara försvinna, orkar inte mer. Ångesten kommer och jag blir arg på mig själv, på mitt beteende. Ledsen över att såra mina barn.

Edvard går iväg, till farmor. Varför ska han alltid få som han vill. Kom hem, ne men jag Vill vara hos farmor. Där kan jag ära ostbågar, kolla på tv och spela dator juh.

Tårarna slutar inte, kroppen orkar inte.

Jag borde göra något med barnen, om så bara spela ett spel. Jag borde tvätta, putsa fönster, åka och handla eller städa. Eller kanske baka till helgens kalas eller varför inte namna barnens kläder inför skolstarten imorgon! Oj, gräsmattan bör klippas.

Dagen går, det blir kväll och barnen somnar, jag kan inte sova, tankarna bara snurrar, ångesten är ett faktum, jag gråter.