Respekt

Respekt

Att en 15-åring läser lusen av en hör definitivt inte till vanligheterna men det var precis vad som hände häromdagen.

Jag var lite tankspridd när jag skulle svänga in på parkeringen utanför mammas lägenhet. Tittade inte ordentligt i backspeglarna utan uppmärksammade de två mopederna först i och med gnisslet från deras tvärbromsning. Den ena är en hårsmån från att klämmas mellan bilen och trottoarkanten. Den andre får stopp tidigare och jag ser honom upprört ruska på huvudet medan jag sakta rullar in på parkeringen. I nästa sekund glider han upp jäms med bilen, hojtar till och signalerar med handen att jag ska ta ner sidorutan.

”Blinkar man inte innan man svänger?” säger han irriterat samtidigt som han fäller upp visiret på den svarta integralhjälmen.
”Jo” svarar jag lite skamset.
”Gör det nästa gång då!” fortsätter han barskt.
Innan jag hinner börja på min bortförklaring har han fällt ned visiret och dragit iväg.

Förvånat börjar jag stället formulera en undanflykt för mig själv, som jag dock snabbt avbryter när jag inser att killen hade rätt. Den ende som gjorde fel i den här situationen var jag. Vanligtvis hade nog reaktionen hos mig varit att nonchalera, säga något spydigt och sedan övertyga mig själv om att det egentligen var de som varit oförsiktiga. Den här gången var det istället något som fick mig att reagera annorlunda. Vad var det? Jo, respekt.

En respekt han visade och vann genom att inte smälla till bilen på väg fram. Genom att inte använda några svordomar och genom att knappt höja rösten när han klargjorde att han tyckte jag gjort fel. Precis tvärtemot vad jag förväntat mig i det läget. Befriande att träffa en ung människa som är så trygg i sig själv och som dessutom verkligen förstått hur man både visar och vinner respekt.

Det är nyttigt att få sig en tankeställare ibland. Att den dessutom levereras av en 15-åring gör ju inte saken sämre precis.