POSTTRAUMATISK STRESS – MITT LIV HAR MÄRKT MIG HÅRT

POSTTRAUMATISK STRESS – MITT LIV HAR MÄRKT MIG HÅRT

Lasarkraft-wp

Att livet händer och vi med den, är en fras som jag ofta säger. Och visst är det väl så. Hur vi väljer att leva våra liv är baserat på våra förutsättningar och val.

Jag vill dela med mig av mitt liv och mina erfarenheter. Förhoppningsvis kan jag ge just Dig / Er tanke , eftertanke och reflexion.

Som barn var jag en blyg flicka med långa flätor och fräknar. Som gärna ville vara till lags. Väldigt hjälpsam och medgörlig. Ett lättsamt barn. Tidigt hittade jag en ”ventilation” i mitt liv. Jag sprang… vilket gav mig ”terapi”. Något jag inte förstog då, utan den insikten har kommit till mig i vuxen ålder. I tonåren fick jag brutalt sluta med detta pgd av skador.

Detta skapade någon slags identitetskris i mig – Vem är jag om jag inte är den springande flickan.

Nånstans där runt 14-15 skapade jag nästa ” ventilation”, ätstörning. Denna sjukdom har kantat hela mitt vuxna liv. Mer eller mindre hela tiden. Som 20 plus träffade jag en människa som jag valde att leva med i många år. Resulterade i barn , villa ja allt det jag önskat mig som ung flicka. Drömmen om det lyckliga livet. Men Nej….

-Vad är det för fel på dig ? Ge dig? Gud va du överdriver? Haha du är fan knäpp! mm mm …. Va fan skyll dig själv när du står i vägen !!!

Min självkänsla som genom åren aldrig varit stark , krackelerade helt. För vad trodde jag att jag var värd? Tålamodet sträcktes ut likt ett gummiband. Tålmodig, lättsam, hjälpsam..

Körde över mig själv totalt. Min sjukdom blossade upp i rasande fart …. Min kontroll över den sjuka kontrollen tappade jag totalt! För första gången i mitt förstod jag att jag behövde hjälp. Kroppen slogs ut. Jag gick slut! Min kropp gick slut!

-Du har max en månad kvar!

Jag gjorde ett val. Livet eller Döden? Jag valde Livet! Jag ville inte dö, men jag orkade inte leva. Men nu hade jag inget val! För min skull och för mina barn.

Gick några år och jag byggde upp Mig och min kropp.  Ett frö grodde i mig. Livets frö! ”Livet är för kort för att slarvas bort. Jag är värd lyckan och tryggheten. Jag skall ej mer slå på mig själv och ingen annan heller! ”

Tyvärr så hade min kropp och själ tagit skada! Slogs hårt ut! Min hjärna och själ var sargad!

Sjukhusvistelser periodvis. Neurologiska avd , stroke avd , ava avd mm. Dygn av minnesförlust. Diagnoser hjärntrötthet , global amnesi mm Läkarna har slitit sitt hår. Vad är det för fel på mig och min kropp? Nu är diagnosen nära …. Posttraumatisk Stress. Mitt liv har märkt mig hårt!

Jag valde att separera för ca 2 år sedan. Påtryckningarna fortsätter, men det får bli en annan historia.

Idag står jag här mitt i livet. Krackelerad och kantstött , men fast besluten att äga mitt eget liv. Våga säga Nej ! Jag är värd allt vackert i livet. Jag är värd respekt och kärlek. Jag är värd att vara älskad för den jag är, inte för det jag gör! Idag har jag en stor kärlek i mitt liv. Jag är trygg och älskad! Jag förstår idag att kärlek är vackert och rent! Vad vill jag säga med allt detta?

Kom ihåg att just Du är unik och speciell! När orken tryter så sträck ut din hand och be om hjälp. Du är inte ensam! Var inte rädd! Vissa ämnen anses fortfarande vara tabu att tala om , men tala ut! Jag har i alla år varit tyst , men det blev min själsliga död!

Idag lever jag med sviter av mitt tidigare liv, men jag har överlevt. Min svaghet blev min styrka. Mitt mörker blev mitt ljus. Våga Tala. Din röst och dina ord är Viktiga! Du är Viktig!

Ljus och Kärlek till er Alla ❤

 

Nedanstående dikt skrev jag när jag var på väg mot Livet.

 

Lilla Jag …..

 

Jag frågar

men

Jag får inget svar

Jag letar

men

Jag finner inte

 

Villrådigt går jag fram

men

önskar att att jag finner det jag söker

Svaren

Jag ger ut

men

möter en tystnad

En tystnad som jag ej kan tolka

Ole Dole Doff

Poff

Du är borta

 

Kan det vara så enkelt att välja bort

Eller blir jag kanske inte inte bortvald

Är det den lilla flickan som pockar på uppmärksamhet

Men jag vill tala

Tala ut

och

Få höra svaren på mina frågor

 

Jag vandrar på min stig

Jag känner mig trygg

Jag känner en värme

Jag är lycklig

 

Tituut

Här är jag

Kurragömma

Jag finner den lilla flickan

Där

JA

Titta där

 

Hon sitter på stigen med uppskrapade knän

Tårarna rinner på hennes smutsiga kinder

Hon är aldeles randig i ansiktet av allt gråt

 

Kom

Ja kom min vän

Jag träcker ut min hand

Jag tar den lilla flickan i handen

Kom min vän så går vi tillsammans

 

Akta för dom vassa stenarna

Akta så att du inte faller

Håller hårdare om den lilla smutsiga handen

Du behöver inte vara rädd

Jag tar hand om dig

Jag går med beslutsamma steg

viskar ömt till den lilla flickan

 

Jag är glad att jag hittade dig

Jag kommer att vårda dig ömt

Jag kommer vagga dig till sömns

Jag ska ge dig all den kärlek jag har inom mig

Jag älskar dig

 

Jag ler

Jag är så lycklig

Jag har funnit mig själv efter denna stig

Det är jag som liten

Jag är den lilla gråtande flickan som var vilsen

med uppskarapade knän

 

Stannar

Möter den lilla flickan med blicken

Öppnar min famn

Kom lilla Jag

 

Kom

Jag ska skydda dig

Jag är här för dig

Kommer aldrig att släppa dig

Jag är här nu

Du är här nu

Vi går tillsammans på livets väg

Du får växa upp nu min vän

……..

Jag älskar dig