Nej, nu skiter jag i det här!

Nej, nu skiter jag i det här!

En smula bittert konstaterade jag att jag för fjärde gången på tre dagar fått ”nej tack”, från kunder där uppdraget varit i princip klart.

Japp, jag erkänner. Ibland tycker jag det är jobbigt att bli bortvald. Ibland till och med så jobbigt att det får mig att börja fundera på om jag inte skulle göra något annat än att föreläsa. Om det kanske trots allt är så att den där Christian Wass inte har tillräckligt mycket att komma med. Att min ”produkt” helt enkelt inte håller.

Jag har föreläst på heltid i fyra år nu och jag vet hur jag fungerar. Oftast brukar de negativa tankarna hålla i sig någon dag eller två innan de släpper, men så händer det emellanåt att de biter sig fast lite längre. Vad gör jag då?

Jo, till att börja med skulle jag vilja likna mig vid en guldfisk. Simmar runt, runt i mitt mentala lilla akvarium utan förmåga att bryta det negativa tankemönstret. Skulle nog till och med vilja påstå att någon lite sadomasochistisk del av mig själv gillar att befinna sig i det där tillståndet. Farligt nära gränsen till självömkan.

Sedan brukar jag börja kolla runt lite på andra föreläsare och vad de kommunicerar, bara för att trycka ned mig själv ytterligare en liten bit. För det går ju bra för dem. Allihop. Hela tiden. Det ligger liksom i sakens natur att om man ska inspirera andra så måste man själv vara framgångsrik. Där någonstans brukar jag tröttna en aning på mig själv. Innerst inne vet jag ju att det i verkligheten inte går bra för allihop och inte hela tiden. Och vad i hela fridens namn har det med mig att göra om det nu skulle vara så?

När jag tankemässigt tagit mig ur den värsta sörjan tar jag fram min komplimanglåda (finns beskriven i ett tidigare inlägg). Den fyller i det här läget två funktioner. För det första får det mig att inse att rätt många faktiskt uppskattar det jag försöker förmedla. För det andra blir det uppenbart för mig själv vad det är som är själen i det jag håller på med. Vad det är som får det att pirra till i magen på mig och som samtidigt är en väldigt vanligt förekommande mening när jag får feedback. Att folk blivit berörda.

Säljtexter, presentationer och finurligt konstruerade slogans är bara kosmetika. De går alltid att ändra på. Det viktiga är att jag berör och når fram för det är först då jag kan påverka andra människor. Det är först då jag har möjlighet att på riktigt plantera tankefrön hos de som lyssnar.

Jag tror det är nyttigt för mig att ha mina downperioder då jag tvivlar. Det får mig att utforska anledningen till varför jag håller på med det jag gör. Och så länge jag lyckas leta mig fram till det där pirret så kommer jag fortsätta. En lite mer rationell människa än jag kan väl tycka att jag är aningens omständlig i mitt tankearbete, men va fasen. Jag har aldrig påstått att jag är den snabbaste tänkaren här i världen.