Mitt torsdagshelgon i svart basker

Mitt torsdagshelgon i svart basker

Han kom varje torsdag klockan sex. Inte tio i eller tio över utan exakt klockan sex. Det nyper till lite i hjärtat när jag tänker på hur många timmar han måste tillbringat väntandes nere i Sahlgrenskas huvudentré.

Han var tvungen att åka färdtjänst på grund av sina problem och den som någon gång nyttjat färdtjänst vet att man är tvungen att röra sig inom väldigt goda tidsmarginaler för att vara framme i tid. En inte alltför vågad gissning är att han varje gång anlände mellan en halvtimme och en timme före utsatt tid.

Han var alltid välklädd. Svart basker, en slipsförsedd skjorta under sin cardigan och nyputsade skor till de välpressade byxorna. Håret var viktigt. Bakåtkammat och vältrimmat runt öronen. Fanns det någon gång en minsta tendens till att bli för långt skulle han alltid till frisören dagen efter. De vänliga bruna ögonen förstärktes i kontrasten mot den stora, kraftiga och något rödsprängda näsan. Med käppen i ena handen och påsen med två kanelbullar i andra, kom han alltid in i rummet lite andfådd och slog sig ned på besöksstolen bredvid min säng. Att han överhuvudtaget kunde gå in genom dörrarna på sjukhuset är för mig en gåta med tanke på hans historia.

Olyckan i början av 50-talet påverkade honom resten av livet. Tre personer omkom när en spårvagn skenade nedför Stigbergsliden, bland de lättare skadade återfanns farfar. Problemen kom smygande i form av ångest och panikattacker. I mitten av 50-talet blev problemen så stora att han inte längre kunde jobba som snickare, utan blev sjukskriven. Under 30 år var han långa perioder intagen på mentalsjukhus där han behandlades med elchocker och blev lobotomerad. Lobotomin, som i början på 70-talet förbjöds, innebar för hans del att man knipsade av nervtrådar i ångestcentrum som sitter mellan ögonbrynen innanför pannbenet. Han hade ett flertal hjärtattacker som medförde ett livslångt beroende av en mängd mediciner och jag minns så väl den röda dosetten fullproppad med tabletter som skulle tas enligt ett bestämt schema från morgon till kväll.

Min olycka blev viktig för honom. Han hade varit i ett konstant hjälpbehov i så många år och när han nu fick chansen att betala tillbaka tog han den. Drivkraften var så stark att han på köpet övervann sin sjukhusrädsla.

Farfar Helge är borta sedan några år tillbaka men jag tänker ofta på honom. Han var en människa med fel och brister som alla oss andra men under en svår period i livet var han mitt stöd, mitt helgon. Mitt torsdagshelgon i svart basker.

Du fattas mig.