MAMMAS KILLE FÖRSÖKTE DRÄNKA MIG NÄR JAG VAR TVÅ ÅR.

MAMMAS KILLE FÖRSÖKTE DRÄNKA MIG NÄR JAG VAR TVÅ ÅR.

Lasarkraft-wp

Min mamma och pappa har vart separerade sen jag var 6 månader gammal bara. Under hela mitt liv som barn upp till 17 år för att vara exakt så har jag levt med mamma och hennes respektive och bara bott hos pappa varannan helg.

Helvetet började redan när jag var 2 år gammal med att mammas kille försökte dränka mig i badkaret när jag badade med honom, han misshandlade både mig och min mamma. Och min mamma tillät det fortsätta, varje dag tippa man runt på tå och hoppades på att det inte skulle smälla mot varken mamma eller mig. Mamma skaffade 2 barn med honom och jag gjorde verkligen allt för att skydda dom mot den ondskan som fanns i vårt hem. Tack och lov rörde han dom aldrig vart han arg på oss för att vi busa eller så för högt var det jag som fick ta smällarna. Glömmer aldrig när han drack och vi visste att han haft en dålig dag.. Vi visste att antingen var det mamma eller jag som fick ”stå ut” med hans ilska..

Det värsta var att den sluga jäveln visste exakt hur han skulle slå och ha sig utan att det syntes på oss och gjorde han något snesteg så det syntes var jag snabb och sa till folk att jag bara gjort illa mig på något sätt. Jag började bygga upp en mur runt mig själv. Jag levde i en bubbla fylld med aggresivitet och började umgås med fel umgänge och var ute och slogs och festade redan som 13 åring. Jag var sååå häftig enligt mig själv och mina ”kompisar” började stötta mig om mammmas karl rörde mig.

Jag började slå tillbaka men talade fortfarande inte om något. Jag började ljuga för omgivningen för att allt skulle vara så perfekt som möjligt i min lilla bubbla ville inte inse allt själv tror jag.. Jag tyckte det istället var bättre att börja slå tillbaka mot idioten. Mamma vägrade lämna han hur hon nu tänkte, växte ett hat även mot min egna mamma och all ilska gick ur mig mot oskyldiga stackars människor.

När jag var 17 år gammal gick det för långt mellan mig och styvpappan. Han tog strypgrepp på mig. Fick ingen luft och jag kommer ihåg hur det bara svartnade för mig. Jag höll på att ramla ihop men hittade en kraft i mig som jag inte visste fanns. Jag insåg vad som hänt i 15 års tid, all min ilska kom fram och på något sätt får jag bort han från mig och jag börjar kasta tallrikar mot hans huvudet samtidigt som jag bara skriker att han ALDRIG mer ska röra mig eller någon annan och att jag nu ska berätta allt. Det var sista gången jag sov där…

Jag valde att åka till min pappa, han såg hur jag såg ut denna gång så sket min styvpappa om jag fick märken.. Vi fotade och jag fick kontakt med en underbar psykolog som hjälpte mig att polisanmäla, socialen vart inkopplad mina älskade syskon fanns ju kvar där hemma men mamma sket jag i.. Hur kunde hon tillåta allt detta både mot henne men framför allt mot mig hennes egna kött och blod? Polisanmälan vart nedlagd men idioten fick sig en väckarklocka av det och la aldrig en hand på mamma eller mina syskon igen.

Jag fick flytta till ett ungdomsboende via socialen. Jag fann den jag trodde var min stora kärlek när jag var 18 år gammal, vi förlovade oss efter 2 månader och gifte oss 2,5 år senare…Jag levde ännu en gång i en bubbla, trodde allt var perfekt, Jag fick 2 underbara barn med han. Han var världens snällaste i mitt tycke men efter närmare 9 år tillsammans valde jag att ta ut skilsmässa. Han misshandla mig aldrig fysisk men har insett att det var psykiskt. Han ”stängde” in mig från släkt och vänner. det var hans släkt som dög inget annat.. Väldigt lite vi hade kontakt med min släkt.

Jag vaknade upp tillslut och idag kämpar jag som ensamstående mamma till 2 underbara troll, Jag jobbar med människor, ett perfekt yrke för mig, lagt allt av det gamla bakom mig och riktar mig framåt för att få det så bra som möjligt för mig och mina barn. Jag har världens bästa karl som jag hittat sen 4 månader tillbaka och barnen älskar han Jag har världens bästa kontakt med min pappa och hans fru. Jösses vad dom ställt upp för mig det är jag dom evigt tacksam för, mamma har jag knappt någon kontakt med, har försökt men förgäves bara någon gång till och från som jag träffar henne och min styvpappa. Hon skäms väll kanske för allt vem vet.. Syskonen däremot har jag bra kontakt med och jag vart moster för första gången för bara någon månad sen

Annons-sida-wp-bred