MAMMA HAR SKELETTCANCER MEN JAG BRYR MIG INTE

MAMMA HAR SKELETTCANCER MEN JAG BRYR MIG INTE

Lasarkraft-wp

Jag är uppvuxen i en familj där min nu bortgångne pappa hade omfattande besvär med både sprit och droger och min mamma tablettmissbrukande som senare även ledde till ett spelmissbruk. Jag vet inte hur många gånger jag bevittnat min pappas bli bortförd av polisen under hemska förhållanden. Min mamma valde ofta att konfrontera pappa när han var påverkad för att senare låta min äldre bror ringa sos för att ut pappa ur huset. Detta tvingade mig att bli vuxen redan som ett litet barn.

Efter att mina föräldrar skilt sig blev vi gång på gång vräkta eftersom mamma prioriterade tabletter, spel och cigaretter framför vårt väl och ve. Detta ledde till att jag ständigt fick byta skola och aldrig fick chansen till en normal barndom. Allt detta utan att några myndigheter valde att gripa in. Detta är jag mkt bitter på!

När jag sedan kom upp i tonåren så träffade jag min första man och efter att ha blivit utslängd hemifrån valde att flytta hem till honom, 17 år gammal. När väl adressen var ändrad började inkassokrav välla in på posten. Mamma hade valt att om och om igen skuldsätta mig som barn genom alla möjliga prenumerationer. Min man valde att betala alla dessa skulder åt mig och det är jag tacksam för.

Efter det började manipulationen från henne vilket ledde till att vi stod för telefoni och tog blancolån åt henne i tron att hon hade förändras. Så fel vi hade! När hon slutade betala drog hennes tidigare psykiska terror mot mig igen. Hon bröt ned mig mentalt på ett vidrigt sätt. Hon frös ut mig från vår släkt och började sprida rykten om oss. Allt från att vi inte gav våra barn mat till att hon skulle anmäla oss till soc. Detta ledde till att jag separerade från man nr 1 och träffade en ny man.

Hennes terror fortsatte och gör det även nu 9 år senare. Jag har förlåtit henne många gånger och gett henne en ny chans men alltid med samma resultat. När jag fick mitt 5:e barn för ett år sedan bara nonchalerade hon hans födelse, det tog mig lika hårt som när hon nonchaleras födelsedagar och julklappar till barnen. Jag har numera ingen kontakt med henne sedan 6 månader tillbaka.

Nu sitter hon med skelettcancer och beklagar förmodligen sig över att jag inte bryr mig om henne. Jag är trött på att bli nedbruten, att höra att man inget är värd. Jag har tagit mig uppåt i livet och läser en kandidatutbildning i teologi. Det är min revansch i livet. Jag vet att jag kan när jag vill, min kunskap kan ingen ta ifrån mig. Vissa stunder är det oerhört tungt då jag har panikångest och depressioner från tidig ålder. Jag försöker hitta kraften i kärleken till mina barn och min man och hoppas att jag i framtiden kommer att bli fri från mina sviter.