Läsarkraft: "Jag lider utav Tvångssyndrom"

Läsarkraft: ”Jag lider utav Tvångssyndrom”

Jag lider utav Tvångssyndrom (ocd) samt ptsd (posttraumatisk stress. Det tog mig 12 år att få den diagnosen ställd och en tolvårig kamp för mig och min familj om att bli hörda och bekräftade.

Min tvångssjukdom har förväxlats som de flesta andra flickor med olika destruktiva beteende till att jag haft diagnoser som, bipolär, hypokondri,paranoia, ADHD, ADD samt borderline. Alla diagnoser satta utan utredning. Diagnoser som givit mig svårt att få hjälp när mina tvångssymtom var livshotande.

Mitt tvång grundar sig i att saker ska kännas rätt, jag har allt som allt ofta bara haft destruktiva tvång förutom mitt räknetvång. Det har lätt till missbruk, operationer, stygn och narkotika. Läkarna la in mig på avdelningar och har skickat mig kors och tvärs över landet. Sista anhalten var rättspysk, med orden vi vet inte vad som är fel på dig och vi kan inte stoppa det.

Jag var 24 år när jag blev utskriven från rättspsyk. (rättspsyk är grunden till min ptsd) Jag hade fortfarande tvång, fastnade i ett tablettvång med narkotikapreparat där läkaren skakade på huvudet. När min familj stod och bad om hjälp och berättade min sjukdomsbild gav han oss nummer till psykologer via nätet.
Till sist valde han att ge mamma råd om hur hon kunde trappa ut tabletterna, det visade sig att han inte visste vad han gjorde. Jag hamnade i livsfara, fick andningsbesvär och hjärtat rusa snabbaste än en galopperande häst, jag fick hallucinationer. Vi ringde Akuten, de läste kortfattat om vad läkaren skrivit och sa vi tar inte in henne, hon är hypokondrisk och paranoid, dessutom har hon tagit tabletterna själv och får då stå för konsekvenserna, ni kan komma in men vi tar inte emot er. 2 sjukhus nekade oss hjälp. Där föddes min dödsångest jag lider utav idag.

Efter några veckor stod jag i valet att, vill jag leva eller vill jag dö? Nu finns inte mer att välja mellan. Jag valde livet för jag hade fortfarande drömmar. Jag bytte allt negativt i mitt liv och ersatte med positivt.Ingen dyster musik, inga ledsna texter, inga dåliga människor, ingen kontakt med psykiatrin. Hade 7 st ordspråk i väskan som jag läste varje dag flera ggr om. De gav styrka. Jag gjorde ett jobb på egen hand som psykiatrin egentligen skulle hjälpt mig med för 12 år sedan.

För 1 år sedan började jag arbeta och för 8 månader sedan gjorde dom en utredning, som gav mig diagnosen vi påpekat hela tiden, om 3 månader börjar jag behandling med min ptsd, dödsångest och tvångssyndrom. Jag har släppt ilskan mot psykiatrin den gjorde mig inget gott, jag kämpar med tvång som inte är livshotande idag men som stoppar och sätter begränsningar på andra sätt idag. Men jag ska få hjälp, kommer få ordentlig och riktig hjälp, äntligen.

Jag gav inte upp!
Och varje gång tvånget blir för starkt idag säger jag till mig själv, det är okej att det är mycket nu men jag försöker igen imorgon.

lasarkraft