Läsarkraft

Läsarkraft

Lasarkraft-1508

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter en trasig barndom, enda sen jag föddes kan man säga, så blev de inte bättre ju äldre jag blev.

Hur kan de bli bättre när de aldrig varit bra?
Hur ska man lära sig tillit när de aldrig funnits?
Hur ska man kunna förlåta när man alltid knuffats undan?
Hur ska man kunna älska när man blivit fråntagen allt av sin förälder, den man trodde skulle skydda dig från allt ont?
När den andra föräldern fick veta, knuffade undan dig ännu en gång?
Det som skedde då fortsatte genom åren av pojkvänner!

Man ”sökte” sig till de liknande som de man växt upp med, fanns ju inget annat man visste!

Mitt liv under 17 år kantades av hemska svek, övergrepp, misshandel – psykisk & fysisk, misshandeln när jag blivit lite äldre i mitt dåvarande förhållande! Att som 19 åring behöva flytta till skyddat boende var ju inte riktigt hur jag hade tänkt livet! Hot, rättegång. Han lät mig sedan tack och lov vara! Men så många gånger jag känt att jag inte orkade längre! Att livet inte var för mig men jag stod kvar!

Otrohet, från bådas sidor, under förhållanden jag hade. Jag mot pojkvännen och pojkvännen efter mot mig. Jag visste faktiskt ingenting om kärlek, kände bara till svek och betedde mig illa många gånger. Jag skäms men ändå inte, står för den jag är och för de jag gjorde men de var absolut inte rätt.
Nu är jag ungefär dubbelt så gammal som när allt de värsta var över. Lever nu i ett underbart förhållande med en underbar man nu sedan 4 år, de har varit tufft då jag inte vetat hur jag skulle låta honom älska mig! Hur skulle jag kunna älska honom? Vad var kärlek? Jag har sårat honom och de var nära att gå åt skogen flera gånger men han stod vid min sida och nu har jag börjat se ljuset. Och viktigast av allt, jag står kvar, har lärt mig älska & bli älskad!

Tack för att ni läste!