Läsarkraft

Läsarkraft

Lasarkraft-1508

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60 årig kvinna. Livet har inte alltid varit lätt. Hade ett samboförhållande under 8 år, och då födde jag min dotter. Hennes pappa och jag separerade. Vi växte helt enkelt isär. Men var bästa vänner under alla år. Båda bodde själva under många år. Jag hade väl några korta förhållanden, men inget som var tillräckligt starkt, att det ledde vidare. Så har varit själv, men alltid längtat att träffa någon, att dela mitt liv med.

2011 träffade jag en man som var 11 år yngre än mig . Han sade att ålder var bara en siffra!! Vi träffades då och då, men sågs varje dag, då vi hade samma arbetsplats, men vi jobbade inte ihop. Jag reste mycket, och vi höll kontakten via chatt och mail. Tyckte väl att det var lite konstigt att vi bara sågs då och då, men trodde att han inte ville skynda på något. Efter en intensiv kontakt period via nätet, då jag var utomlands, kom jag hem och han fanns inte på jobbet. Fick då reda på att han var hemma och vårdade en sjuk sambo. Då han inget sagt att han hade ett förhållande, så kom det ju som en chock.

Skickade då ett meddelande, att jag visste, och att jag tyckte synd om honom. Att jag skulle finnas där om han behövde prata, eller bara va.. Dumt av mig , men han hade kommit att betyda en hel del för mig. Hade ju varit ensam så länge.

Han berättade då att de varit på väg att separera, men att han inte kunde ”slänga” ut henne, då hon inte hade någon familj som kunde hjälpa henne, med hennes sjukdom. Jag tyckte det var fint gjort av honom. Han sa också att de inte hade haft sex på flera år. Och att jag var ljuset i hans liv.

Han kom emellanåt och hälsade på och vi höll kontakt hela tiden. Hon gick bort efter några månaders sjukdom. Å jag fanns där för honom. Vi träffades ganska regelbundet efter detta och jag blev mer och mer engagerad i honom. Han började efter ett halvår att presentera mig för sina barn och hans vänner. Trodde väl då att han menade allvar. Tillbringade alla helger ihop, och för mig hade vi ett förhållande. På nåt sätt fick en tidigare bekant till mig reda på att jag kände hans barn, och frågade mig hur detta kom sig. Jag sa som det var att vi hade ett förhållande sen ett tag tillbaka.

Då berättade hon att han och hon varit KK under 4 år, och att de setts bara 7 veckor tidigare, då jag varit utomlands. Alltså hade han varit otrogen sin tidigare sambo under lång tid. Och mig. Jag konfronterade honom, och han lovade att det var slut mellan dem. Återigen trodde jag allt han sa. För jag var riktigt förälskad. Fick även reda på att han under flera år, även under vårt hela tiden var ute på dejting siter aktivt. Och det var tydligen inte väder han pratade med tjejer om!!Jag började kolla dessa sidor, och upptäckte att det stämde. Återigen konfronterade jag honom, men han sa att han bara sökte vänner på dessa sidor. Blev otroligt ledsen. Men vi fortsatte att träffas mer och mer. Droppen var när han kom via mig efter jobbet en dag, då jag bjöd på mat. Lika go mot mig som vanligt. Han ringde senare, och sa att en manlig ”kusin” till sin tidigare sambo skulle komma på besök, och att vi inte kunde träffas den kvällen. Jag hade lärt mig att höra om han hittade på saker, och förstod att han ljög. Så jag åkte förbi under kvällen och såg en bil där. Kollade reg- nummer och fick reda på att detta var hans egen Kurator, som han gått hos ett tag. Skickade ett fejkat SMS och sade att jag var på väg till honom ( men jag stod redan utanför) och då kom det efter några minuter en tjej ut och for snabbt iväg. Fick ett sms om att hans främmat hade precis åkt och de skulle söka boende för natten i närmaste stad. Men jag visste ju att han ljög.

Så jag åkte hem. Förkrossad.

Har sedan förstått att nästan allt han sagt varit lögn från första början.

Då jag sade att jag visste, så sa han att vi aldrig haft ett förhållande, han hade varit singel hela tiden!!Så han kunde göra som han ville….
Har förstått efter samtal med hans barn att han tydligen varit otrogen i alla förhållande. Han har ljugit för sina egna barn hela deras uppväxt. Efter att vi lagt ihop allt, så finns ingen tvekan att han måste var Mytoman/psykopat Finns mycket mer att berätta om detta s.k. förhållande men tar alldeles för stor plats. Jag slutade att träffa honom efter detta, men kan ej glömma och förlåta. Så svårt att gå vidare i livet, när man blivit så sårad , med lögner och svek.

Han har på något konstigt sätt duperat mig och mina känslor. Kämpar varje dag med att hålla tårarna borta, och sluta tänka på honom. Det har gått över ett år, men känns lika svårt att vara utan honom än idag. Hur gör man för att glömma??? / Anonym