Läsarkraft

Läsarkraft

Lasarkraft-1508

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För varje dag som gått sedan den speciella dagen har jag slitits mellan hopp och förtvivlan. Min dotter som är precis fyllda 15 år blev svårt sjuk i Anorexia. Allt blev annorlunda. Jag blev rädd för att hon aldrig skulle bli frisk, gå omkring som ett vandrande skelett och må dåligt resten av sitt liv och kanske till och med dö.

Hennes syskon tog avstånd och ville inte vara med henne. Hon var ju jämt ledsen och arg samt att hon drog sig undan och ville vara i sin egen lilla värld. En värld fylld av kontroll, viktfobi och ångest. Jag såg min fina, vackra, idrottstjej som älskar skolan och sina vänner förvandlas till någon jag inte kände. Ett monster.

Jag har försökt hjälpa henne så mycket jag kunnat, tröstat och funnits där för henne 24:7. Först på sjukhuset och sedan vidare till en specialistklinik. Vill vara stark, positiv och aldrig GE UPP. Men just nu är det svårt att hitta kraften.

Vill inte mer. Orkar inte mer. Varför hände detta oss? Mitt liv existerar inte och allt har stannat upp. Svarta tankar dyker upp i mitt huvud. Hur ska det bli? Min dotter är på bättringsvägen och hon har ätit både glass och kladdkaka, hon är normalviktig och mycket gladare. Hon sjunger och skrattar.

Men min styrka sinar och tar snart slut. Vet inte hur jag ska klara hela vägen. Svårt att vara förälder och svårt att vara människa. Alla ni därute som vet eller förstår det komplexa i denna sjukdom, hjälp mig att vilja leva igen. Det räcker med ett vänligt ord eller en kram så kan det vara avgörande för en människa i SORG. Tänk på det när ni möter medmänniskor runt omkring er! KRAM