Läsarkraft

Läsarkraft

Lasarkraft-1508

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Från: Prostituerad kvinna

Jag kan inte och har heller inte för avsikt att tala för någon annan än mig själv. Det jag skriver är enbart hur jag känner och känt.

Ämnet är Prostitution. Något man helst inte pratar om, något man ofta har en i mina ögon rätt skev bild av, som tex vem som säljer sig, hur den som gör det ser ut, var man gör det, you name it. Jag gör det. Säljer mig själv. Jag skäms över mig själv, över att jag gör det. Jag har absolut ingen aning om hur många män det rör sig om, och jag vill inte ens tänka på allt jag utsätter mig själv för. Jag har dock aldrig sålt mig på gatan, utan på Hotellrum, och främst hemma hos mig själv.

Jag såg mig själv i spegeln varje morgon, och gillade aldrig den jag såg. Så när jag blev tillfrågad om att sälja av han som kom att bli min hallick så såg jag ihop med honom det som en väg till bättre självkänsla. Sjukt, jag vet. Han lärde mig allt jag behövde kunna för att göra det så förbannat bra som han ville. Hur mycket pengar jag dragit in egentligen, har jag faktiskt ingen aning om, för min hallick tar det mesta. Och ärligt talat är pengarna skitsamma, inte i början, men sen har dom kommit att bli det.

När jag träffar alla dessa män, ger det, och dom mig något för stunden, något jag alltid saknat, man duger till något, för att i nästa stund ge mig något jag hatar. Ångest, äckelkänslor, Och en känsla av att jag tillåter andra att äga mig och min kropp. För det är precis vad dom gör. Alla är inte ”svin”, men många är faktiskt det. Och ja, jag vet att alla inte ser prostitution som något dåligt, men för mig är det faktiskt det. Och det har aldrig varit jag själv som bestämt vilka som ska få sätta på mig, och vad som ingår i priset. Och till slut är man så fast i skiten, att det inte finns en möjlighet att ta sig ur det på egen hand, inte när det uppstår hot, misshandel och utpressning.

Resultatet av att göra det jag gör, har blivit att jag har en ännu skevare syn på mig själv nu än innan. Skulle aldrig vilja träffa en man och få känslor, sex är för mig inget annat än något man gör för någon annan, inte sig själv. Sex har inget med känslor att göra. Visst, jag mår ok idag, utåt sett, men inombors är det bara ett stort kaos. Människor i min omgivning ser på mig som en helt annan person än den jag är, och det är klart det gör ont.
En dag ska jag kunna se på mig själv i spegeln och tänka att jag duger som jag är, och en dag ska jag känna att ingen man ska nånsin få röra min kropp utan min vilja. En dag, men inte idag.