Läsarkraft

Läsarkraft

Lasarkraft-1508

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag heter Thomas Friberg och är en 45-årig Göteborgare. Jag är född på Hisingen, bodde där till 1979 och flyttade sedan till Lindome, ca 25 km söder om stan. Som barn var jag lite blyg och tillbakadragen men under lågstadiet spelade jag lite fotboll och höll på med brottning. När vi hade flyttat blev jag mobbad, än mer blyg och tillbakadragen, fortsatte inte idrottandet och hade ganska svårt innan jag fick kompisar. Detta har följt med mig, har inte haft många kompisar men en liten skara nära vänner. Det gjorde också att det tog lång tid innan jag träffade första tjejen och jag har inga barn. Längtan efter barn har tidvis varit stark och det är en liten sorg och jag har känt mig mycket ensam och saknat kärlek och tvåsamhet under långa perioder i livet. Jag är, dock, glad att det aldrig blev barn i de relationer jag haft, då dom inte varit något att bygga på eller starka nog att hålla över tid. Nu har jag hittat en kvinna som jag tror kan jag kan bygga en långvarig relation med. Hon är, dessutom, i 30-årsåldern och det gör att barnfrågan kan lösas. Dock, har jag nu tänkt om och prioriterar en bra relation och en fin tvåsamhet före barn.
Jag har upplevt att jag hade en bra uppväxt och barndom och bra föräldrar, men kan nu se att min fem år yngre bror fått mer uppmärksamhet, framförallt i sitt idrottande.

När jag klev in i arbetslivet engagerade jag mig fackligt och politiskt. Detta är en del i att jag idag är den jag är och har starkt självförtroende, stark självkänsla, är social och utåtriktad.

Jag slutade gymnasiet -88 och har, i princip, haft arbete hela tiden, fram till oktober 2009. 2003 levde jag i en dålig relation som jag egentligen borde ha försökt avsluta men istället började jag nyttja alkohol, nästan dagligen. Relationen upphörde 2004 men då hade övat in en vana att dagligen dricka alkohol efter jobbet och med tiden ökade mängden. Jag insåg jag hade problem, tog hjälp av mina föräldrar men lyckades inte sluta. Det ledde, sedan, till att jag, 2009, förlorade körkort och anställning. Under resan hade jag erbjudits terapisamtal, & senare 12-stegsbehandling, men olika faktorer gjorde att det gick så långt att jag blev av med körkort och jobb.

På Arbetsförmedlingen fick jag rehabilitering och en period med praktik. Praktiken följdes inte upp med fortsatt sysselsättning, så jag var snart tillbaks i missbruk, efter 10 månaders nykterhet. fram till september 2012 hade jag långa perioder av nykterhet, blandat med perioder av drickande.

Mina föräldrar hade försökt hjälpa men det fungerade inte. Jag har också problemet i familjen, då min farfar och morfar haft liknande problem, men klarat sluta. Pappa är sladdbarn och har inga minnen av sin far som aktiv men min mor ´har det, troligtvis. Jag anser att hon blev sjuk i samband med att mina problem kom till ytan. Efter att jag förlorat jobbet fortsatte missbruket och ledde till att två vänner fick in mig på avgiftning. Därifrån kom jag, tillfälligt, till boende hos Länkarna. Jag var där fem dagar och frågade sedan mina föräldrar om jag fick lov att spendera helgen tillsamman med dom. Det gick bra och var trevligt, fram till lördag eftermiddag. Föräldrarna stod och lagade mat och min mor tar fram en flaska vin, som hon ställer under bordet?!

Detta tyckte jag inte var okej, men sade inget utan tog sedan upp det med min vän, som i sin tur talade med mamma. Mamma blev upprörd och menade att jag har problem, inte dom, och jag måste lära mig umgås med folk som dricker alkohol! Ja, kanske senare men inte nu. Till saken hör att vi, sedan 1980, firat jular i Sälen. Detta året, 2009, sade min mor att jag var välkommen att följa med. Som min situation såg ut, bad jag dem om att de kunde stötta mig och försöka ha en vit jul. Detta kunde dom inte tänka sig. Jag anser att dom valde alkoholen framför mig, jag haft mycket aggressioner mot mina föräldrar och valde 2011 att helt bryta kontakten med dom, och strax efter med min bror och hans barn. Så här ser det fortfarande ut. Jag har fått hjälp att bearbeta och lägga det bakom mig. Framtiden får utvisa om vi kan återta kontakten eller inte. Jag kommer inte höra av mig & gör dom det ska vi kunna tala om det som varit, och jag är inte säker på att det kommer att se.

Sommaren 2012 tog mina pengar slut och jag fick svårt att betala hyra & andra utgifter. Jag såg ingen lösning på situationen, så jag valde att göra ett självmordsförsök, genom att tända eld i min lägenhet. Detta var i början av september 2012 och jag lever nykter sedan dess men jag förlorade lägenheten, har ett skadestånd på 100 000:-, för branden. Jag överlevde, fick hjälp att påbörja ett nyktert liv och nu ser jag att, även skulderna är hanterbara. Jag valde, också, livet och att försöka göra framtiden så bra som möjligt.

Nu bor jag i ett referensboende, skriver dagbok, för att lära mig hantera livet och bli uppmärksam på hur jag mår, går i AA och har påbörjat ett bra liv. 1 juni flyttar jag eget boende, som inom två år kan bli mitt förstahandskontrakt, jag har sysselsättning i Fas 3 och har fått ett sommarjobb, tagit upp mitt politiska intresse och mött kärleken. Hon heter Sara, bor i Småland, vi skyndar långsamt men livet leker. Jag mår bättre än någonsin.

Jag strävar tillbaka till chaufförsyrket, då jag är lastbilschaufför. Om rätt förutsättningar dyker upop så tror jag att mitt liv kan ta andra riktningar. Jag har t.ex funderingar kring att föreläsa, kring alkoholfrågor, hjälpa andra, skriva böcker och har en ny dröm att testa att spela teater. Jag känner det som att jag befinner mig i revanschperiod i livet och vågar göra saker jag inte vågat innan. Jag har deltagit i Karlavagnen, tre gånger under förra året, och om två veckor kommer Stina Wollter hem till mig och ska banda ett program som ska handla om mig och min resa. Det känns underbart! Livet leker och min nykterhet är trygg och stabil och jag har inget sug eller tankar på återfall, & i så fall vet jag hur jag ska hantera detta!