Läsarkraft

Läsarkraft

Lasarkraft-1508

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mobbad från klass 1-7

Kommer vara kortfattad om min egen upplevelse om utsatthet/mobbning i skolan.

Som barn är man glad när man börjar skolan, man får nya vänner och lära sig massa nya saker. Jag va det också i början, tills en dag jag blev kallad ”svartskalle” jag vände mig till min läraren och sa det jag blev kallad för, istället för att göra något åt saken, fick jag höra:

”Du får skylla dig själv att du är det”. Så jag började se att det måste vara fel på mig….

 

Jag färgade håret för att passa in, har kollat på mina klassfoton 1:a klass svart hår och varje klass uppåt blev jag ljusare o nästan blond i åk.3…. Min mamma förstod inte varför jag ville färga håret: jag berättade aldrig för mina föräldrar om ”värsta tiden” i min barndom. För ärligt trodde jag felet låg hos mig, för de va intrycket jag fick av läraren!

 

Kommer ihåg en dag det va snö och jag blev omringad av några från klassen och de började kasta massa snöbollarna på mig de fällde ner mig och jag förlorade medvetandet. Jag vaknade upp inne hos sköterskan och hon sa jag hade ramlat!

 

Det började sedan smått om andra saker att man va lite tjock och fler o fler upprepade det… Jag började sluta äta för som tjej vill man ju inte vara tjock precis och det va jobbigt blev retad för min rumpa att jag skulle ha blöja på mig. Blev även retad för min längd, va 160cm i åk.4 och det gillades inte, killarna frågade vem som hade fått sin mens i klassen och jag blev utpekad och även då retat för detta!

 

Sista året av mobbningen va i åk. 7, en del killar va så elaka att det sa mamma med otrevliga saker de förstörde mitt skåp och sista va att en kille puttade mig över en rullstolsbunden kille… Gick till rektorn och hon svarade med att ”Vi har ingen mobbning på denna skolan”…

 

De som hjälpte mig va fritidsledarna som tog tag i det och gick in och hade möte med klassen och efter försvann mobbningen till slut… Vilket jag är tacksam för… Men att det tog 7 år är lång tid!

 

Jag bestämde mig för att bli lärare, vilket jag nu varit i snart 8 år, för ingen barn/elev ska få uppleva detta och jobba med ämnet” för att förhindra mobbning föra samtal med elever ligger i värdegrundsarbetet. *Samt är det viktigt att erkänna som lärare även skolan om mobbning finns och hantera dessa istället för att gömma dem… Denna erfarenhet kommer alltid finnas med i min ryggsäck och kommer dela med mig om min historia.

 

Tack för att ni läste…