Läsarkraft

Läsarkraft

 

Lasarkraft-1508

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Två veckor innan jag fyllde 20 år födde jag en liten dotter. Hon var mitt första barn och helt perfekt. I ca 6 veckor varade lyckan av ett nyfött barn. BVC upptäckte att hon inte följde med blicken som hon skulle. Nu började ett år med en massa besök hos olika läkare.
När hon var 6 månader fick jag min första panikångest attack.

Panikångesten hade jag till och från i ca sju år. Eftersom jag är uppväxt med en bipolär storebror så hittade jag alternativa lösningar för att slippa ta psykofarmaka. Jag läste mycket om panikångest och olika behandlings metoder och lärde mig att rida ut attackerna.

När min dotter var ett år fick vi en diagnos och den innebar att hon hade för få tappar och stavar i näthinnan och en förtvinad synnerv.
Hon började på dagis när hon var två år, gick i integrerad skola till hon skulle börja högstadiet. Då fick hon börja i särskolan för det visade sig att hon hade en lindring utvecklingsstörning också. Hon hade också fått epilepsi. Gymnasiet gick hon på Ekeskolan i Örebro. När hon gått ut skolan flyttade hon till ett gruppboende.

Jag hade lyckan att få tre barn till och de var helt friska. Nu hoppar vi fram till den 11/12-2008. Den dagen var min då 18 årige son med om en svår trafikolycka där han fick traumatisk skallskada. Jag var på bröllopsresa med min nuvarande man på Gran Canaria när det hände. Jag fick ett samtal från barnens far klockan 07.00 där han sa att de inte visste om vår son skulle överleva. Paniken jag fick då går inte att beskriva. Och de fem timmarna i flygplanet hem var fruktansvärda. Tack och lov överlevde han, men har än i dag svåra men av olyckan.

Han kom hem från sjukhuset efter två månader. Då hade han sondmat, kateter, blöja mm och han kunde inte ens lyfta på huvudet.Han satt i en Comfort rullstol och hade special huvudstöd för att kunna hålla upp huvudet. Hemtjänsten kom fem gånger om dagen och hjälpte till. Men sondmatning och övrig tid vårdade jag honom. Nu fick vi börja kampen mot kommunen och försäkringskassan om personlig assistans till honom. En kamp som tog två år. Nu bor han i egen lägenhet med assistenter dygnet runt.Och har återhämtat sig ganska bra men han blir aldrig som han var innan olyckan. Nu tillbaka till min äldsta dotter.

Den 3/1 i år klockan 07.00 fick jag ett samtal på min mobil. Min dotter hade fått ett epilepsi anfall som lett till hjärtstillestånd och de hade inte kunnat återuppliva henne.Men med tanke på hur livet för henne hade kunnat bli om de hade fått igång henne igen så inser jag att det var bäst som skedde. Hon hade legat död någonstans mellan 30 min och en timme när de hittade henne på badrumsgolvet. Natt personalen hade varit inne hos henne vid 05 tiden och de hittade henne vid 06 tiden när de skulle ge henne hennes medicin. I tisdags 20/1 hade vi begravningen hon skulle fyllt 34 år den 11/1

Ibland undrar jag hur mycket kriser jag ska klara av och gå igenom. Börjar bli ganska trött på det nu. Men jag är av den uppfattningen att allt har en mening. Och att man blir starkare efter varje kris när man väl har kommit igenom den. Efter att min son hade flyttat hemifrån öppnade jag en liten butik (8/3-13) där jag säljer bland annat änglar. Det gäller att vända allt det jobbiga till något positivt. Se vad man har lärt sig på vägen och försöka leva här och nu och ta tillvara på tiden vi har här på jorden.

Ja det var min berättelse
Kram
Kerstin Sjöberg
Klippan