Läsarkraft

Läsarkraft

Lasarkraft-1508

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min strävan efter livskraft i tillvaron startade tidigt, Föddes av en helt underbar kvinna och en alkoholist som pappa som använde bl.a våld för småsaker. När de separerat hade barnavårdsnämnden, som det hette då, dömt att vi skulle vara hos honom ändå. Vi drogs runt på stan bland de andra a-lagarna som satt där och hörde hur hemsk min gudomligt snälla mamma var för hon lämnat honom. Att uppleva detta präglar ett barn väldigt mycket även om man inte förstår det själv.

Den dagen jag valde far till mina fem barn valde jag då en visserligen f.d missbrukare, men också en hustrumisshandlare. Denna man levde jag med i fjorton år och till slut var det hans egen far som polisanmälde honom. Resultatet blev att han sen den dagen inte velat ha med sina barn att göra. Dessa fem underbara barn har jag tagit hand om i femton år själv och de är min största livskraft och gett mig en otrolig styrka i livet.

Samtidigt som separationen hade min bror börjat missbruka narkotika och nu startade en ny kamp att försöka hjälpa honom och även min mamma som led så fruktansvärt av detta. En kamp som varade i många år och de lugna stunder vi hade var när han satt inne. Hemskt men då kunde vi andas ut och inte leta efter honom och vara oroliga. Vi hoppade högt varje gång telefonen ringde sent. Oron att få höra att han inte fanns mer.

Kvällen då jag fick ett samtal om att han knivhuggits och blivit rånad på allt och låg på sjukhus, trodde jag det var det värsta som jag skulle få uppleva. Men fjorton dagar senare skulle det visa sig hur fel jag hade för då hände det jag aldrig trodde kunde hända. Att det var något man bara läste om i tidningen.

Min systerdotter försvann en fredagsnatt med en väninna, båda arton år gamla. Bilen hittades krockad. Hela lördagen och på natten och söndagen letade vi och systerdotterns mobil var hittad utanför bilen, så vi ringde telefonlistor, kollade alla samtal, mess och ringde. Strax efter kl sex söndagkväll ringer det på dörren och när jag öppnar hos min syster ser jag poliserna som var inkopplade och bakom dem vår präst.

Den känslan och tanken som kom som en blixt, ”NEJ!” kommer jag aldrig att glömma. Sen minns jag bara massa skrik runt en för många hjälpte till att leta. De hade hittats mördade och låg i snön, i skogen på Hallandsåsen. Avslängda för att frysa ihjäl och skadade så de inte kunde ta sig därifrån. Tiden efter är ett kaos. Stöttade och gjorde det jag kunde för min syster. En syster jag aldrig kommer få tillbaka för hennes liv och kraft försvann den kvällen.

Kampen mot min brors missbruk fortsatte trots detta och jag stöttade mamma, min syster och mina fem barn. Och att ta hand om dem ensam var ibland så otroligt tufft.

Så hände något som fick mig att vakna till. En natt då min syster ringde och var ledsen kände jag att jag bara måste åka dit. Jag satt med henne och pratade om allt. Om sorgen, saknaden och hennes förtvivlan. När klockan var kvart över två på natten efter att ha lagt min syster och suttit och väntat på hon skulle somna, beslutade jag mig för att åka hem eftersom jag skulle jobba dagen efter.
Just denna natt körde jag en genväg där man var tvungen att köra fyrtio – femtio meter på en förbjuden genomfart, men jag var så trött och tänkte att det var skit samma mitt i natten. Jag kommer en bit fram och ser en altan helt övertänd. Kör fram, rusar ut, larmar, ringer på, skriker och bankar. Lyckas till slut väcka dem och får ut dem. Väl ute på trappan hör man hur det bara smäller bakom oss och hela huset är övertänt.

Det var en anlagd brand och den som gjort det fick de tag i för honom hade jag mött på vägen. Dessutom fanns en massa annan bevisning. Jag tror att något fick mig dels åka till min syster och dels åka därifrån i rätt tid och ta den vägen jag inte brukade ta. Jag fick även ta emot diplom, pokal och blommor av brandkåren och kommunen för att jag rådigt hade räddat livet på en familj.
Efter denna händelse hände något i mig och när jag kände att mina krafter kom tillbaka beslutade mig för att fortsätta ta hand om mina barn ensam och göra vad jag kunde för dem. Jag kände att, trots allt tragiskt och sorgligt, så fanns det en mening med livet och jag skulle kämpa på och klara mig.

Idag har min bror blivit fri från sitt missbruk och läser på högskola. Mina barn har det bra, trots att de bara haft mig. Min syster mår ännu inte bra och jag har insett att hon kommer leva med sorgen för alltid. Saker har hänt efter det, men jag vet att livet är så här och jag måste leva det för jag har bara denna chans. Jag vägrar leva i det förflutna och framtiden vet jag inget om. Men här och nu kan jag leva och kan jag stötta någon så gör jag det, för då är det meningen att jag ska det.

Jag har glädjen i mig. Jag är tacksam över det jag får uppleva med mina nu fem barnbarn och mina barn och deras underbara respektive. Min livskraft skulle jag vilja beskriva som att man visst bär man med sig saker, men jag har också så mycket att vara tacksam för. Jag vet att glädje ger glädje och jag är idag en person som tycker om att dela med mig av den.

Många har gått en tuff vandring i sina skor. Jag är inte ensam om det. Sidor som denna med en massa förnuftiga små ordspråk och tankar, hjälper en och påminner en om att tänka till när man ibland känner sig lite nere.

Kram
Gunilla