Läsarkraft

Läsarkraft

Läsarkraft-1508

Min berättelse

Jag var en helt vanlig tjej tills jag som 8åring förlorade min mamma på det värsta sättet.

8 år flyttade jag till en ny familj (min pappas nya familj, jag kände inte min pappa), en familj som var dysfunktionell det var ingen kärlek bara materiella som ting betydde någonting. Allt som var mjuka värden var värdelöst för det fanns inga kronor och ören på känslor och omtanke, kärlek och kramar

Skolan från 2a klass till gymnasiet var ett långt helvete med mobbning både fysisk och psykisk men jag kände ändå hela tiden att det inte var fel på mig det var yttre omständigheter som var utanför min kontroll som mina föräldrar bar ansvaret för

Under och efter gymnasiet började jag att läka, jag hittade min livs kärlek och det var första gången jag kände mig älskad och hemma även av hans familj, tyvärr varade den sagan för kort tid men den kom att påverka mig i min själ.

 

Som 20 åring flyttade jag (egentligen utsparkad) och jag träffade en kärleksfull, manupulativ, uträknande man som försnillade mitt arv efter min mamma.

Vi levde som en dysfunktionell familj i tre år tills jag fått tillräckligt med självförtroende och självinsikt att jag förtjänade bättre så vi separerade.

 

Jag levde för dagen under ett nästan ett år och hatade män, ville inte bli älskad, litade inte på någon för jag var bränd i bägge ändar och ville bara släcka ljuset för gott.

 

Men ödet ville annorlunda på det konstigaste viset sprang jag rakt in i famnen på min livskärlek och nu 20 år senare lever vi fortfarande tillsammans och är lyckligare än andra, vi jobbar på våran relation varje dag vi lever tillsammans för att vi verkligen vill ha den andre i vårat liv, resan har inte varit okomplicerad vi har haft jättesvackor och rest oss igen. Vi är inte samma människor i dag som när vi träffades vi har utvecklats tillsammans och lyft varandra när det behövts.

 

Utan min ryggsäck skulle jag inte vara den jag är i dag med man, två underbara barn och en super söt hund jag har jobbat med mig själv för att slippa från skuggor i det förflutna och för att komma över sveken från dem som borde älskat mig men det viktigaste jag lärt mig är att älska mig själv precis som jag är.