Läsarkraft.

Läsarkraft.

Lasarkraft-1602

”Den dubbla skulden” Ann-Charlotte Alfa Wennström

Skulden. Den finns där, som ett levande väsen i mitt innersta.
I hjärtat, i själen.
Det jag gjorde.
Det jag inte gjorde.
Det jag borde ha gjort…
Frågorna. Mina egna och de andras. Jag undrar själv ibland.
Precis som människorna omkring mig.
Logiken fallerar. Finns inte.
Det fanns inget logiskt i den situationen jag befann mig i.
Jag förändrades, förbyttes. Förångades.
Vart tog jag vägen? Den jag trodde jag var? Den som andra trodde jag var…
Jag var stark, men ändå inte JAG. Det var inte JAG, där och då.
Jag blev någon annan.
Oron, rädslan, maktmissbruket förändrade mig.
Jag var stark, men ack så svag. Jag var modig, men ändå feg.
Vilse inombords.
Vem var jag egentligen? Vem blev jag, där och då?
Vad gjorde han mig till?
Skulden. Det svåra valet.
Skulden, hur jag än gör.
Det fanns bara en väg ut, om jag inte skulle förgås.
Att gå. Att splittra familjen. Lämna honom.
Jag gjorde det. Till slut. Hans grepp runt min hals gjorde det riktigt lätt.
Men, skulden finns där. Den dubbla skulden.
Jag splittrade familjen. Jag tog beslutet och fullföljde det. Spräckte bubblan.
Den andra delen av skulden är att jag lät det fortgå. Skyddade honom utåt.
Utsatte barnen för detta. Lät dem växa upp med det.
Jag skyddade honom – inte dem.
Vad är man för slags mamma när man gör så.?
Och nu har jag trasat sönder kärnfamiljen.
Dubbelt skuldsatt…
Men, skulden jag bär tillhör honom.
Han försatte mig i situationen. Ställde mig inför alternativen. Tvingade mig att välja.
Jag gjorde det jag måste göra. Tog beslutet. Valde.
Nu bär jag på skulden.
Den som inte ens är min…