Läsarkraft.

Läsarkraft.

Lasarkraft-1602

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Från: Lisa Stridh Karlsson

När jag var nio år fick jag min första ångestattack. Året jag skulle fylla tolv år så tog panikångesten över mitt liv. Jag minns fortfarande den dagen då min ångest stoppade mig från att leva första gången. Jag skulle gå till skolan, första dagen i sexan och allt var som vanligt. Jag öppnade dörren och klev ut på marken, där tog det stopp. Jag kunde inte röra mig. Fötterna var som cementblock och jag hade en sådan enorm panikkänsla i hela kroppen. Jag gick inte till skolan den dagen eller någon dag under den följande månaden. Sen bar min mamma in mig i skolan. Då hatade jag henne för det, idag älskar jag henne för det.

Efter den där vändan blev det relativt lungt, jag hade ångest när jag skulle resa iväg och så men i vardagslivet kunde jag ändå fungera relativt normalt. Tills jag blev 14 år. Allt kom tillbaka och jag började må riktigt dåligt. Jag blev självdestruktiv och ville inte leva längre. Jag blev inskickad på akutpsyk under våren det år jag skulle fylla 16, gick därifrån med en diagnos, äntligen. Jag har panikångest, dödsångest, tvång, hypokondri och är extrem emetofob.
Gymnasiet var ett helvete. Jag blev utfryst, deprimerad, min ångest tog över, en kompis dog och allt kändes piss. Så gjorde det i många år.

Så en dag kom jag till en punkt. Den dagen som jag slutade att kämpa emot min ångest, kämpa emot att den fanns där vill säga. Den dagen då jag erkände för mig själv att jag har ångest och att den alltid kommer att vara en del av mig. Jag låter den inte vinna, ibland gör jag det men reser mig upp igen. Jag kämpar på varje dag, vissa dagar tyngre än andra. Jag är utbildad till beteendevetare och arbetar idag med att hjälpa människor. Jag har min ångest att tacka för mycket. För att även om det svåra i livet känns som skit så hjälper det oss samtidigt att se världen för vad den är och uppskatta livet.

Jag har ångest, för alltid. Men jag tar sakta men säkert över mitt eget liv mer och mer, ångesten finns där men jag tänker aldrig låta den ta över mitt liv så som den en gång gjorde. Jag har den kraften, det kan ni ge er fan på.