LÄMNADE HEMMET SOM TRETTONÅRING, MAMMA VID FJORTON

LÄMNADE HEMMET SOM TRETTONÅRING, MAMMA VID FJORTON

Lasarkraft-wp

Jag var 1 1/2 år när mamma lämnade mig hos farmor å farfar (har ju inget minne av det) jag hade bra hos de ,tills min pappa hade gift om sig å flyttade till farmor å farfar när jag var 6 år. De hade nyfödd flicka med sig, älskar barn å alltid fått leka eller ta hand om yngre kusiner trots min ålder. Och va först glad att det kom bebis å att pappa som jag minns att hade träffat på 5 år kom hem. Men då började livet” du duger ingenting till”.

Vi bodde samma hus som två skilda familjer jag hos farmor å farfar å de andra hade sin familj. Å hjälp mig om jag gick över gränsen till deras sida. Jag hade trygghet trots situationen p.g.a mummu å vaari (kallade de så det är finska) Men de dog ett års mellanrum när va 10 år. Då var jag helt ensam frånsett fastrar som jag fick åka till på helgerna. Pappas familj tog över hela huset å jag fick ett rum som jag skulle vara i å inte i vägen för de. Fick förstås diska å göra saker som jag kunde.

Jag var liten till växten å är fortvarande under normal längd. Vi hade sådan skolsystem i Finland att gick i folkskola 6 år å sedan realskola 2 år men man kunde söka till 5 årig gymnasie efter sexan. Och jag hade varit duktig (det var endast läraren som uppmuntrade mig å berömde mig så kämpade verkligen i skolan) så kunde söka till gymnasie. Min styvmamma ”kerttu” ville förstås inte att jag skulle få göra det. Då var det enda gången jag kommer ihåg att pappa tog min sida å sa ”låt flickan (jag kallades det aldrig på namn) försöka”. Kerttu va som åskmoln men fick börja gymnasiet, men hon gjorde ALLT för hindra mig å läsa läxor.

Hade samma kläder varje dag (tvättade de på helgerna) Fick inte duscha på morgonen så i den åldern började svett lukt kännas hade ingen deodorant. Fick inga kompisar i skolan. På gymnastiken hade alla gympakläder utom jag som hade gammal tröja å kortbyxor. Klarade förstås inte skolan utan hjälp å uppmuntran och så bodde min farbror ”Olle” hos oss å han var inte riktigt frisk dessutom förgrep han sig på mig (kommer inte ihåg när han började). Han gjorde det oftast när de andra va i ladugården , det hände att de kom in å hörde mig skrika då sa de till mig att jag skulle vara tystI å med jag inte klarade skolan så hade jag två allternativ gå om tvåan eller hoppa av för hade gjort min skolplikt. Gjorde det senaste utan att nån vuxen blandades i.

Avslutningsdagen tog jag med mig en ryggsäck med det som fick plats (ägde ju inte mycket) å direkt efter skolan tog jag bussen till min faster som bodde 50 km därifrån (har ofta tänkt varifrån jag fick pengarna till resan) å på den vägen är jag… De undrade inte varför inte kom tillbaka, var 13 år pappa hade vårdnaden om mig men de frågade inte var jag fanns (då fanns inte telefoner så de kunde ringa). Jag slutade skolan på torsdag å på måndag morgon började jag jobba som barnflicka hos en familj med två barn 3 å 5 år gamla. Gjorde även mat, städade å tvättade. Fick ett rum hos de å lön 150 finska mark /månaden. (pappa fick barnbidrag för mig men de fick inte jag) Det var mycket pengar för mig. Kommer ihåg att första lönen köpte jag skor som JAG gillade å va lagom (inte å växa i för sådana skor som pappa köpte växte jag aldrig i än idag är de för stora) å så var jag å gjorde mitt livs första permanent hos frisören. Ändå hade jag pengar kvar. Efter två månader hade inte haft nån kontakt med de (pappa å Kerttu) de va väl överlyckliga att blev av mig.

Sen efter lönen var jag ute på kvällen med min kusin. Träffade en kille som det bara sa klick , sen gick det i sus å rus ,alltså KÄRLEK! hade ju inte fått nån kärlek sedan farmor å farfar dog. Sög i mig detta. Men kunde ju inte säga att inte fyllt 15. han var ju 18 år. Men vi blev ihop och jag blev med barn som 14 åring. Då kom pappa å Kerttu för skriva på så skulle det bli abort ville inte vi men han kunde hamna i fängelse. Kärleken tog inte slut utan vi sökte tillåtelse av president Urho Kekkonen för att gifta oss. Det fick vi när jag fyllt 15 år. Så blev det å vi fick vår första kärleksbarn innan jag fyllde 16. Vi bodde en enkel bostad utan dusch , men hans föräldrar bodde i närheten så fick hjälp därifrån. Han fick ett bättre jobb och vi flyttade runt i Finland och vårt andra barn kom 1 1/2 efter. Vi mådde bra och levde som vilken småbarnsfamilj.

MEN då fick han iden å flytta till Sverige. rasade, jag ensam i ett främmande land med två små medans han jobbade. Vågade inte prata det lilla skolsvenska och han fick finska kompisar som blev mer viktiga. Han brydde sig om oss men trivdes inte med arbetet på fabrik han hade ju haft yrkesarbete innan, men språket satt stopp. Han började använda alkohol. Till slut fick han flytta om jag skulle få behålla barnen. Han flyttade tillbaka och jag stannade kvar, jag som inte ville flytta å bo i Sverige. Då var jag ung och började få uppmärksamhet av andra killar. Träffade många landsmän i språk kursen. Även jag tappade greppet och barnen (allt som betydde nåt) togs ifrån mig. De flyttade till ett fosterhem (vi bodde i Stockholm) i Halmstad. Ett halvt år levde jag ensam och träffade ”fel” män. Blev misshandlad, mådde jättedåligt. Till slut fick jag en kontakt person som blev min vän (vilket hon ännu är) Jag fick ordning på livet, flyttade efter barnen, fick jobb som städerska i ett sjukhem. Gick utbildning så kunde börja på avd. som vårdbiträde.

Men när allt va bra träffade en finsk kille som jag gifte mig med fick tredje barn 22 år gammal. Då tog min ungdoms första kärlek sitt liv. Jag fick ju inte sörja, levde ju lycklig trodde jag. Men man nr 2 va otrogen vilket jag inte fattade före vi hade fått ett barn till. Vi hade flyttat från Halmstad p.g.a hans jobb. Jag fick reda på hans otroghet å ville inte dela på honom utan ville gå vidare ensam med fyra barn. Då blev han våldsam och slog mig och kom med kniv och hotade äldsta barnet Hade galler på fönsterna och även larm, vissa tider fick jag inte gå ut utan vakt. Eter några år släppte han oss efter rättegång mm.

I dag är jag lyckligt gift med nr 3 ,sedan 27 år. Han är svensk. Men utan motgångar har det inte gått både andra och tredje barnet har dött i en olycka. Kämpar med sorgen och mina spöken från barndomen. Men har barn kvar och barnbarn som kan ösa kärlek till samt till min trygga älskade man.

Annons-sida-wp-bred