Ja må jag LEVA!

Ja må jag LEVA!

Efter att ha puttat bort Jante från axeln någonstans i höjd med Herrljunga, blev resten av tågresan upp till Stockholm en mental eriksgata. För första gången sedan mailet landade i inkorgen för ett par veckor sedan, tillät jag mig att fullt ut flytta in i den goa känsla av stolthet som det orsakat.

leva-diplom

Att bli utsedd till en av årets inspiratörer av tidningen Leva är inte bara en skön bekräftelse på att jag nått fram utan också ett konkret bevis på att det jag gör är uppskattat. Och komplimanger kan man ju aldrig få för många av. LevaGalan, som var orsaken till stockholmsresan, blev en hejdundrande tillställning där diverse priser delades ut som du kan läsa mer om här.

En av de absolut största fördelarna med det här jobbet är alla intressanta människor man träffar. På galan hamnade jag till bords med två riktiga lyckopiller i form av sångerskan och författarinnan Jasmin Kara samt Felicia Margineanu som är den 17-åriga tjej som efter valet, via Facebook lyckades få ihop 5.000 personer i en manifestation mot främlingsfientlighet. Tillsammans med oss satt också Johan Petersson som är skådespelare och programledare och Carina Swartz, ägare till Rosenserien som producerar ekologiska skönhetsprodukter. Alla närvarande i form av utsedda inspiratörer på olika områden och otroligt ödmjuka och roliga människor.

På minglet efter själva banketten pratade jag bl.a. med Nina Jansdotter, Bob Hansson och Ingemar Gans. På festen i egenskap av prisutdelare var även min vän och kollega Olof Röhlander med hustrun Anna. Olof som för övrigt agerade vandrande reklampelare åt undertecknad. Något jag är väldigt tacksam över.

Nä, nu skall jag sätta mig och suga på karamellen en liiiiten stund till för som jag sa tidigare:

”Komplimanger kan man aldrig få för många av”