Förändringsglappet

Förändringsglappet

Medan jag och Emma satt och fikade sneglade jag med jämna mellanrum mot texttevens börsskylt som uppdaterades en gång i kvarten. Index hade legat svagt på plus hela dagen och ändrades bara några tiondelar vid varje uppdatering.

Distraherad av samtalet missade jag de röda siffrorna som plötsligt dykt upp och när blicken nästa gång fastnade förstod jag först inte vad jag såg.
”Det måste vara något fel”, sa jag förvånat till Emma när börsskylten visade på minus 4,5 procent. Jag växlade till startsidan på textteven där det stod att en stor olycka inträffat i USA och att en extrainsatt nyhetssändning skulle börja om ett par minuter.

Resten av eftermiddagen och kvällen satt vi klistrade framför teven och följde den fasansfulla utvecklingen. Gång på gång vevades bilderna på först den ena och sedan den andra jumbojeten som flög in i skyskrapan, hur de gigantiska huskropparna plötsligt försvann i ett stort dammoln och den stundtals väldigt förvirrade rapporteringen.

Jag minns bara fragment av vad jag sa och tänkte men känslan glömmer jag aldrig. En väldigt obehaglig känsla av att befinna sig mitt i ett skeende utan en aning om var det skulle sluta. Var det fler plan på väg in i byggnader runt om i världen? Skulle de flyga in i kärnkraftverk? Kärnvapenkrig? Var det här början till jordens undergång?

Jorden gick ju inte under men elfteseptemberattackerna blev starten på en stor förändringsprocess i hela världen. I efterhand kan jag småle åt de irrationella och domedagsmättade tankarna som virvlade runt i skallen samtidigt som det var helt naturligt att de dök upp. Att jag i glappet mellan det gamla och det nya för en stund inte riktigt kunde se nyktert och klart på situationen. Att jag på något sätt famlade efter nya referensramar eftersom de gamla plötsligt ryckts bort.

Det här förändringsglappet tror jag vi alla hamnar i några gånger i livet och av olika orsaker. Det kan vara en separation, en nära anhörig som går bort, en naturkatastrof, eller faktiskt, att man blir av med jobbet. Att grundstrukturen i tillvaron av någon anledning förändras och man under en period befinner sig mittemellan det gamla trygga och ovissa nya.

Det här skall inte utvecklas till ett försvarstal för de hårt kritiserade jobbcoacherna men för många som nyligen blivit av med jobbet tror jag att rätt jobbcoach kan agera livbåt i det här glappet. En person med ett brett kontaktnät inom näringslivet som samtidigt kan fylla funktionen av en objektiv, jourhavande medmänniska är förmodligen väldigt väl investerade pengar. En person som ser till att den arbetslöses ”nya” inte blir arbetslösheten i sig.

En stor del av problematiken kring jobbcoachningen är nog att det så viktiga kontaktnätet i näringslivet saknas hos den som skall jobbcoacha. En person kan vara jätteduktig på att coacha andra människor men som min kloka hustru sa: ” Det spelar ju ingen roll hur bra självkänsla man har om det inte leder till något jobb.”