BIPOLÄR – FRÅN MÖRKER TILL LJUS

BIPOLÄR – FRÅN MÖRKER TILL LJUS

Lasarkraft-wp

Från det jag var 10 år så började min kamp mot mitt inre mörker. Jag jämför mig tidigt med andra människor och känner att jag inte är lika bra som dem. Under åren hamnar jag i depressioner, mörker och får tidigt ångest. Är ständigt rädd för att bli lämnad och övergiven.

Vid 14 års ålder hamnar jag i min första depression. Samtidigt får jag ätstörningar. Kommer ur det och mår till och från bra fram tills jag fyller 17. Då hamnar jag i mörkret igen. Jag vill inte leva och förlikar mig med tanken att mitt liv ständigt kommer att vara dåligt. Jag ser ingen framtid. Trots det klarar jag skolan och tar studenten.

Vid 19 så bestämmer jag mig för att ta över kontrollen av mitt liv. Jag börjar festa rätt mycket, sätter upp en mur kring mitt inre. Jag lever några bra år med en ständig rädsla för att mörkret ska komma tillbaka, fast besluten att låta muren finnas kvar, att ha människor på avstånd, inte släppa in någon för nära. Rädslan att bli lämnad är så stor. Jag blir mamma och har några bra år. Hösten 2012 är då det börjar om. Min kropp börjar krascha och jag spenderar 1.5 år med att hitta svar. Skickas runt i landstinget till läkare som kliar sig i huvudet och kallar mig komplicerad.

Ju längre tiden går desto mer trött börjar jag bli. Jag jobbar med obeskrivliga smärtor, är

inte någon kanditat för att få en sjukskrivning, jag ska vara mamma, ta hand om ett hus, finnas till för min sambo. Mörkret hittar tillbaka. Det är en berg och dalbana av känslor. I oktober faller jag ner i avgrunden igen, tar mig upp igen, nu ännu mer trött. Raserar hela min mur som jag haft inombords, sårbar in i själen. Har ångest, panikångestattacker. Det levereras käftsmäll efter käftsmäll och jag börjar känna mig som en boxare som nockas i varje rond. Får stämningshöjande medicin i december. Dagen innan julafton triggar medicinen igång min underliggande psykiska diagnos. Tillbaka till landstinget blir ett faktum, men nu för att utreda psyket. I januari 2014 får jag istället min diagnos för kroppen. Fibromyalgi. Jag är lättad över diagnosen, tror att allt kommer bli bra igen. Sakta men säkert blir jag trots det ännu tröttare, utredningen inom psykiatrin tar fart och i mitten mars händer det.

Några timmar innan jag ska göra ett kvällspass kraschar jag. Jag tar mig till jobbet men jag kan inte sluta gråta. Jag gråter i 3 veckor. En sjukskrivning blir ett faktum. En ångest utan dess like får fäste i varje cell. Jag skakar av ångest dagligen, medicinen jag fått hjälper var 3.e dag i några timmar. Mina andningstimmar för att orka vidare. I 10 veckor lever jag med känslan av att ha en snara runt halsen, livrädd för att möta människor och jag lever rätt isolerat hemma. Det blir en kamp på liv och död nu. Självskadebeteendet kommer. Jag kämpar varje dag mot mörkret och extrema tankar men det är omöjligt att vinna över det. Jag orkar snart inget mer.

I juni 2014 får jag äntligen min andra diagnos, bipolär sjukdom och rätt medicinering för att orka vidare. Dessutom får jag ett erbjudande om att göra en behandling. Sommaren blir lite upp och ner i känslor och jag kämpar för att få tillbaka kontrollen. 3 dagar innan jag ska åka på min behandling kommer sista kraschen. Den här gången är jag rädd att jag inte tar mig upp igen. Det finns inget kvar av mig nu. Jag gjorde min behandling i 5 veckor, 5 jobbiga veckor som jag aldrig kommer att ångra. En grundlig självrannsakan bland människor som gjorde mig trygg långt hemifrån. Starka känslor av skuld och skam, många tårar och många skratt.

Jag lämnade kvar mitt mörker där borta, alla dåliga minnen, alla dåliga känslor. Jag valde att dem inte längre får tillhöra mig. Jag kom hem som en ny människa, nästan bländad av allt ljus jag såg. Trots att jag fortfarande möter motstånd i världen mellan varven, att mina diagnoser gillar att jävlas så bottnar jag nu inte i mörkret längre. En ny inre styrka, ett nytt hopp om livet och med en ny vetskap att om du härdar ut, jobbar med dig själv, har människor runt omkring dig, kämpar för livet så kommer du en dag komma till en tid då du kan le mot livet och livet kommer att le tillbaka mot dig. Choose life.

Annons-sida-wp-bred