ATT LEVA SOM BIPOLÄR.

Lasarkraft-wp

Hej ja e en tjej på 26 år, har haft några helvetiska år med psykisk sjukdom, har levt i flera år med att försöka kämpa mig igenom något ja trodde ja skulle klara på egen hand men visade sig vara omöjligt. Idag mår jag bättre och får medicin, stämningsstabiliserande tabletter och antidepressiva.

Jag hade vanföreställningar, var deprimerad och lite spidad, emellan åt, när ja mådde bra kändes allt bra men de låg i bakhuvudet å spökade att snart kommer ja må sämre igen. Ja mår bättre idag med tanke på att ja hade vanföreställningar så började jag ta tabletterna mot de och antidepressiva för att ja va deprimerad. De blev aldrig bra. Det va ett rent helvete, ja blev passiv, slutade prata, bildade egna teorier, lyssnade på spirituella föreläsare och bildade min egen uppfattning, ja va spänd dag in och dag ut, ja hade svårt att koncentrera mig, jag va rädd, rädd för att människor skulle göra mig illa eller för att folk skulle se vilken hemsk människa jag av. Ja va rastlös. Ville inte stå still. Ibland va ja passiv och ville inget annat än å sitta.

Ja brottas fortfarande med nuet eller vad man ska kalla de. Men ja trivs med mig själv idag. Mådde direkt bättre när jag började ta medicin. Jag har fått en diagnos och de är bipolär typ 2. Ja tar de med en nypa salt. De e som de e. Men huvudsaken är att jag mår bättre. Som sagt alla är vi lite bipolära. Vissa mer eller mindre. Jag vill bara säga att jag mådde väldigt dåligt men till alla dem som har de tufft. Det blir bättre. Har man hopp, tron på att de kan bli bra. Kommer de så småningom bli de. Ja har blivit så instabil man kan bli utan att tappa förståndet helt och ja vet att alla vet.

Ja fick hjälp av min läkare och terapeut de gäller att man får rätt stöd. Ja fick hjälp på en gång och utan de hade jag nog mått ännu sämre idag. De va så pass dåligt att min kropp inte kunde ta hand om det. Det är inte tabu eller de kanske de är men mår man dåligt och inte har kraften att läka sig själv kan de va nödvändigt att ta medicin. Ja var emot det förens ja bestämde mig för att ja ska må bra. Och om en vis läkare säger att ja kommer må sämre om jag inte tar dem. Litade jag på honom.

Allt trams om att om du lever i nuet blir allt bra löste inte mina problem. Ibland är dem medicinska. Nu låter ja kanske hård men menar bara väl. Jag testade terapi, medicin etc som inte hjälpte och de va mitt svar till den läkaren ja träffade men han förstod mitt problem och hjälpte mig. De finna hopp de finns medicin och de finns hjälp att få. Ibland är de tufft men ge inte upp. Vi har kraften du säger visa ord. Tack för att du finns.