ASPERGER – VÅLDTAGEN, ILLA BEHANDLAD OCH TRAMPAD PÅ

ASPERGER – VÅLDTAGEN, ILLA BEHANDLAD OCH TRAMPAD PÅ

Lasarkraft-wp

Jag tror jag har haft ett helvetes liv enligt många. Men jag kan inte se de, beror de på förträngning eller att jag inte vet någon annan verklighet vet jag inte. När jag växte upp så var jag ständigt rädd för min pappa. Han slog mig aldrig men hans höga och skrämmande röst kan fortfarande göra mig rädd. Min mamma var hemma med oss barn när vi var små men hon förstod mig aldrig helt. En gång blev jag hotad att en fosterfamilj skulle komma och hämta mig för jag hade varit så jobbig enligt min mor.

Vid 10 års ålder fick jag kraftiga tvångstankar och tvångshandlingar. Hela min tillvaro gick ut på att tvånga. Mina föräldrar ville inte söka hjälp åt mig för då skulle den perfekta fasaden slås sönder.

Vid 14 års ålder fick jag min första panikångestattack och började nu bli mer och mer deprimerad. Min mamma och pappa skiljde sig och mamma träffade olika killar och vi flyttade mycket. Det var även här min mammas drickande kom in i bilden. Hon kunde sitta framför folk när hon var full och håna mig och förminska mig. Min pappa prioriterade sin nya tjej och jag var alltid i vägen.

Jag drogs till fel killar för jag visste de mönstret, de skulle uppfylla de jag kände. Jag var inte värd att respekteras. Jag blev våldtagen, illa behandlad och trampad på.

Åren gick och jag började må mer dåligt, fick social fobi och kraftig bacillskräck och generaliserad ångestsyndrom. Jag hamnade inom psykiatrin när jag var 20. Efter inläggning på psyk, ett självmordsförsök och flertalet utredningar fick jag diagnosen Asperger. Många bitar föll på plats men en stor identitetskris uppstod. Jag kände mig mer annorlunda och konstig än tidigare.

Just nu kämpar jag på med mitt liv. Jag har eget boende, och jobb. Jag har otroligt med ångest men någonstans vet jag att jag klarar de. Jag har klarat mig hittills jag är stark. Men jag måste börja respektera mig själv och ej ta till destruktiva mönster (killar, kämpa för min mors kärlek) för att döva min ångest.

De jag vill säga är att respektera er själva låt ingen trampa på er. Alla ni som kämpar sluta inte, ni är fan bäst på alla sätt å vis glöm inte de!

Annons-sida-wp-bred