Är du lycklig?

Den frågan får författarinnan Bodil Malmsten i intervjuprogrammet ”Videokväll hos Luuk”, och svarar följande:
-Det tror jag inte att om man frågar någon ärligt, att hon svarar att hon ÄR lycklig.

Det uttalandet kan ju låta som om det kommer från en ganska bitter och livstrött människa men som tur är vidareutvecklar hon sitt påstående med följande:
-Själva tillståndet att känna lycka är ett tillstånd som på en sekund ilar förbi. När man känner att man är ett med lyckan.

En väldigt bra beskrivning tycker jag och samtidigt en nyansering av det lyckoorienterade samhälle vi lever i idag. Att vi ska vara så lyckliga hela tiden.

När jag är ute och föreläser, får jag ofta frågan om jag tror att jag varit lyckligare om jag inte suttit i rullstol?

En i grunden helt omöjlig fråga att svara på men jag brukar ändå försöka med att säga att man inte förlorar förmågan till att känna lycka bara för att man drabbas av ett handikapp. Sedan är det ju omöjligt att svara på om jag känt den här sekundsnabba ilningen av lycka oftare om jag inte haft ett funktionshinder.

Vad är det för saker som framkallar dessa lyckoilningar som Bodil talade om då? För mig uppstår den här härliga känslan t.ex. när min dotter säger att hon älskar mig. När min hustru lagat en god middag en lördagskväll eller när en åhörare efter en av mina föreläsningar kommer fram och säger att jag berört och gett dem en tankeställare.

Det sista exemplet sorterar jag in i kategorin beröm och komplimanger och det är också den lyckokänsla vi lättast kan påverka.
Varför gör vi inte det oftare?

Att ge och ta beröm och komplimanger är något som jag upplever att vi här i Jantelagens Mecka är ganska dåliga på. Hur många gånger per dag ger du ett ärligt uppskattande ord till en vän eller kollega?

Jag vet av egen erfarenhet hur viktigt det här är och hade förmodligen inte suttit och skrivit detta inlägg om jag inte efter min olycka haft en omgivning som förstod att ge ett uppskattande ord på vägen och nu kommer dagens sanning:

Ärligt menade beröm och komplimanger bygger människor!

Beröm och komplimanger fyller på människors ”lyckokonton”. Konton man kan låna en lyckoilning ifrån, då livet går emot en. Försök tänka på det, för genom att bli lite bättre hjälper du också till att skapa en miljö runtomkring dig där det är naturligt att ge ett uppskattande ord. Dessutom skapar du en bumerangeffekt eftersom folk gärna vill återgällda en komplimang, vilket gör att du fyller på ditt eget ”lyckokonto” med.

Ett litet problem med komplimanger är att vi sällan vet hur mycket de betyder för mottagaren. Det finns ju liksom ingen lyckomätare som tänds när vi träffar rätt men blotta vetskapen om att just din komplimang faktiskt kan ha en avgörande betydelse i en annans liv, borde vara motivation nog.

Om jag återigen refererar till mitt eget liv kan jag säga att en av de absolut finaste komplimanger som också haft störst betydelse i mitt liv, kom från en handläggare på försäkringskassan. Lite oväntat, men icke desto mindre sant, och ett bevis på att man aldrig kan veta när man träffar rätt.

Ge komplimanger! Skapa lyckoilningar!